Att njuta av livet
Vem är egentligen en livsnjutare och vem bara tror sig vara det?
V
ad innebär det att njuta av livet? Bilden av livsnjutaren är någon som tar tillvara på det njutbara i livet och inte avhåller sig på grund av försiktighetsmått. Men eftersom det ofta finns två sidor av något kan synen på vad njuta av livet egentligen innebär klyvas i två perspektiv, vilka är det beprövade motsatsparet kortsiktighet och långsiktighet.
Föreställ dig scenen där en person avstår från något, till exempel en bakelse, och livsnjutaren anmärker: ”Man måste njuta av livet”.
Här uppstår klyvningen i två frågor: 1) Vem njuter mest av en bakelse? 2) Vem njuter mest totalt?
Ifråga om vem som njuter mest av en bakelse kan man tvärtemot livsnjutarens mantra infoga att ju färre gånger man gör något desto mer njutning per tillfälle. Inte alltid sant, men för det mesta. En livsnjutare riskerar således att överutnyttja sin spisning av bakelser med följden att njutningsgraden minskar. När vi kommer in på njutningar är livet till stor del ett nollsummespel.
Ifråga om vem som njuter mest totalt är livsnjutarens val det kortsiktiga, men långsiktighet är vad som ofta leder till mest njutning totalt. Visst är det skönt att avstå att borsta tänderna någon gång när man känner sig trött på kvällen och gå och lägga sig utan denna tråkiga rutin. Men betänker man utfallet av detta på lång sikt bör man ta med potentiella tandläkarbesök som ökar i antal, vilket kommer blanda in smärtreceptorer och privatekonomi på mindre njutbara sätt.
Så vem är den så kallade livsnjutaren att kalla sig livsnjutare egentligen? Det går kanske inte att säga vem som njuter mest, den som håller till godo eller den som avhåller sig? Men då det kortsiktiga och långsiktiga ställs mot varandra är det inte fråga om att njuta av livet eller inte. Snarare är det en fråga om att njuta av livet meddetsamma eller med fördröjning.
Sören Kierkegaard sa det: ”Man måste begränsa sig. Det är huvudvillkoret för all njutning.”
Mer läsning: Fördröjda belöningar blir stora belöningar
Artikel publicerad: 2023.06.18
Författare: Oskar Strandberg