Konsten att inte göra någonting

Finns det vinst eller förlust att hämta i livets mellanakter?

målning sittande manFör somliga är overksamhet något av det svåraste att uthärda. De kräver en snar aktivitet då pausen infinner sig. Fastän aktivitet kan vara en källa till positiva och konstruktiva ting kan det vara nyttigt att dröja kvar en stund i overksamhetens tillstånd. Något långt ifrån alla behärskar eller trivs med, vilket ibland gör att man pratar om att göra ingenting som en ”konst”.

Det vi kallar för att inte göra någonting är för en del liktydigt med ha tråkigt eller slösa bort tiden; något som snabbt sprider en rastlöshet, vilken yrkar på en utväg ur overksamheten. Efter fem minuters sittpaus på verandan finner man på något som behöver utföras i trädgården. Hemarbetet avlöser snabbt de lediga stunderna och frikopplar de tankekedjor som hade börjat ta form i det pausade tillståndet.

Att inte göra någonting behöver dock inte vara detsamma som försitta möjligheten till produktivitet. Enligt Emma Seppälä som forskat inom psykologins ämne är lugn och stillhet faktiskt indirekt ett produktivt tillstånd. Utan pauserna förlorar vi en del av vår förmåga att prestera och att tänka kreativt.

Flykten från rastlösheten

Motsägelsefullt nog är det ibland en möda för oss att inte göra någonting. Den som är van med att saker avlöser varandra har funnit sig i ett tempo där det kontemplativa sällan får utbreda sig. Men kanske vore det en tjänst mot sig själv att inte alltid söka efter nästa förströelse, något som den franske tänkaren Blaise Pascal ger uttryck för i en passage i sin kända skrift Tankar:

Det enda som kan trösta oss i vårt elände är förströelsen, och ändå är denna den största av alla våra plågor. Det är nämligen den som särskilt hindrar oss att ge akt på oss själva och som omärkligt gör att vi kommer i olycka.

Detta kan ställas i jämförelse med forskning kring hur dagdrömmeriet som för stunden ger oss en angenäm tankeutflykt från vardagen i slutändan tycks göra oss olyckliga. (Dagdrömmar som för övrigt är en form av förströelse.)

Vi blir också påverkade av vanan. Det kan märkas i att personer som arbetar dessutom tenderar vara aktiva på sin fritid medan de vars dagar domineras av fritid välkomnar passivitet. Detta kan tyckas märkligt och rimligt på samma gång. Den som arbetat hela dagen borde väl uppskatta att bara ta det lugnt och vice versa? Vanan har dock ”programmerat” dessa respektive personer olika.

I den moderna världen vi lever i infinner sig sällan naturliga pauser – vi står inför överflöd av val när det kommer till sysselsättningar. Så varför ägna sig åt ingenting? Ett skäl är att ständigt söka verksamhet och aktivitet kan göra oss stressade. Ett annat skäl är att ju mer vi stimulerar oss, desto lättare blir vi rastlösa.

Den förlorade tankevärlden

Det kan vara skönt att slippa tänka, men genom våra snabba uppbrott från overksamheten där vi försakar möjligheten för tankarna att breda ut sig riskerar vi att distansera oss från oss själva.

Att uppleva den kontemplativa verksamheten som tillräcklig är svår för de som upplever stillasittandet där bara tankarna är i rörelse som meningslöst, eller kanske aningen skrämmande. En som dock betonar pausernas värde är psykologen Rollo May; han skriver i sin bok Frihet och öde att ”förmågan att kunna ta emot fritiden i stället för att förstöra den med överdriven planering är väsentliga förutsättningar, om en människa skall vara mottaglig för kreativa impulser”. Att vi väljer att ständigt rusa vidare sker "på bekostnad av besinningens rikedom”. 

Aktiviteter kan leda till att vi stöter bort tankar. Vi upptas inte av tankar alls i lika hög grad då vi är sysselsatta med något som kräver vår uppmärksamhet. Det kan vara skönt att slippa tänka, men genom våra snabba uppbrott från overksamheten, i vilka vi försakar möjligheten för tankarna att breda ut sig, riskerar vi att distansera oss från oss själva. Vi låter inte livet komma nära inpå oss om vi oavlåtligen förskingrar det i konkreta göromål.

”Ingenting” är förstås bara på ytan ingenting och i själva verket en inre verksamhet av potentiellt diger dimension. Det ska heller inte tolkas bokstavligt – att sitta stilla i ett rum och lyssna på musik eller att sitta vid en sjö och betrakta solstrålarnas spel över vattenytan är mer än ingenting.

Att göra ”ingenting” utan att drabbas av oro är ett bevis på harmoniskt lugn. Att kunna låta bli att utföra något tyder på en tillfredsställelse över att just i detta nu inte behöva söka sig vidare mot något annat.

Konsten att inte göra någonting och förvandla det till en berikande upplevelse går först då vi inte känner oss stressande och ser stillasittandet som en förlust av tid. Oförmågan att behärska denna "icke-konst" kan ses som en inskränkning av friheten genom att vi då är uppbundna i väntan på vad som sker härnäst. Där tankevärlden är rik kan succén vara väntan på ingenting.

Det är inte fråga om att övergå till en vegeterande tillvaro, men att vi ibland lägger ifrån oss sakerna och saktar ner på tempot. Kanske behövs statusen av det sysslolösa uppgraderas i dagens resultatinriktade värld och en omvärdering göras av vad som anses viktigt. Eller som John Lennon en gång sa: ”Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat”.

Källor

Artikel publicerad: 2016.10.24
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar