Vårt behov av gudar

Varför människan åkallat högre väsen och vad som händer när gudarna försvinner.

Staty av gudinnaHur stor del av jordens befolkning som kan anses vara religiösa skiftar över tid och beroende på vilken undersökning som refereras till. Det brukar handla om procenttal mellan cirka 60 och 90, vilket får anses som en hög siffra då naturvetenskapen enligt många motbevisat existensen av gudomliga väsen. Av någon anledning håller många av oss fast vid en tro på något övernaturligt och psykologiska faktorer tycks spela in.

Hur religionerna uppstått och varför

Under 1800-talet var det populärt att härleda religionernas ursprung genom två stadier: en religion uppstod först med en koppling till magi och utvecklades sedan till en troslära. Max Müller som har kallats religionshistoriens fader delade inte denna syn på religionernas uppkomst utan menade att religiositet uppstått från människors upplevelser av naturen och begrundan av dess fenomen, vilket de tillskrev en övernaturlig källa.

En annan som fått stort inflytande i förståelsen av religionernas uppkomst är antropologen Edward Tylor med sin bok Primitive Culture (1971). Bland dennes grundläggande teser finns den att människan börjar tro på övernaturliga krafter genom insikten om sin död och erfarenheten av vad som händer med den mänskliga kroppen efter döden. Vid utslocknandet förblir kroppen till yttre i stort oförändrad, men livet har försvunnit ur den. Denna livsgnista, som ofta kallats för själen, tycks ha försvunnit någonstans och var den tar vägen är en av de frågor som kunnat ha gett upphov till tro på andlighet och på ett liv hinsides.

En som tidigt såg frågan om religionernas uppkomst ur ett företrädesvis psykologiskt perspektiv var religionshistorikern Gerardus van deer Leeuw. För honom var tron på något bortom det synbara en produkt av människans existentiella utsatthet som utelämnad i universum utan givna svar på frågor som varför hon finns till och varför allting runt om henne likaså gör det.

En som tidigt såg frågan om religionerna uppkomst ur ett företrädesvis psykologiskt perspektiv var religionshistorikern Gerardus van deer Leeuw.

Det finns också teorier om religionernas uppkomst som evolutionärt grundade. Dessa teorier tar stöd från faktumet att religioner tycks vara något allmänmänskligt och funnits så länge människan gjort det. Något som skulle kunna underbygga en evolutionär förklaring är "gruppselektion", sådant som medför fördelar för individer som är en del av grupp, vilket religioner utgör exempel på. Ett annat förslag gällande religioners evolutionära fördelar är att de troende uppför sig bättre mot varandra om de tror de har en övermänsklig övervakare. Även renlevnadsregler är ett ytterligare argument i samma anda: att till exempel avstå alkohol kan uppenbarligen ha ett värde ur hälsosynpunkt. Det har också kunnat konstateras i en amerikansk studie att troende lever längre än icke-troende (något som förvisso i sig inte ger stöd åt en evolutionär förklaring).

Kanske finns svaret på varför människan börjat tro på övernaturliga makter inklusive gudar delvis besvarat i flera av dessa teorier.

Ett behov av svar och av tröst?

Religionerna har långt ifrån försvunnit, men dem har däremot utvecklats i takt med samhället. Många nya religioner har uppkommit under 1900- och 2000-talen med inriktningar som avviker från de stora traditionella religionerna.

Att religioner en gång uppstått som ett behov av en förklaringsmodell av en värld där många svar saknas är näraliggande om man vill hitta psykologiska orsakssamband. I Religionernas historia skriver Sören Wibeck: ”Om vetenskapen är bra på att förklara hur världen är uppbyggd, så är den sämre när det gäller människors existentiella frågor”. Religion kan ses som ett grundläggande behov i form av kontrast mot vetenskapens kalla betraktandet av världen som skapad av en slump och utan avsikt.

Psykologen Erich Fromm skriver att ”slagkraften i varje lära eller idé beror på i vilken utsträckning den motsvarar de psykiska behoven (…) hos dem den vänder sig till” och för att en religiös lära ska få genomslag måste den vädja till starka psykologiska behov som hyses av folkgrupper.

Man skulle kunna tänka sig att en person vars livssituation övertagits av stort lidande skulle vända sig bort från sin religiösa övertygelse av rent missnöje. Så visar det sig dock sällan vara, det är tvärtom ofta personer med svåra livsomständigheter som söker sig till religionen för att få tröst och hopp. I sin skakande berättelse om vistelsen i koncentrationsläger beskriver Viktor Frankl att det religiösa intresset hos hans medfångar var "så varmt och innerligt som tänkas kan" och han beskriver hur improviserade bönestunder ägde rum i barackerna.

Det är ofta just under stressfyllda perioder i livet som många finner tröst i religion och andlig tro. Marieanne Ekedahl, lektor i religionspsykologi, skriver apropå detta som del i stresshantering: "Målet i stressfyllda situationer är att bevara och skydda det som är viktigt (…) När det viktiga inte kan bevaras – som till exempel när någon betydelsefull person avlider – måste strategierna för att skydda bytas ut mot sådana som syftar till att omvandla, ge stöd, skapa stabilitet och småningom ge en ny livsmening (...) här kan religion och religiositet ingå som en komponent för att hantera de stressorer som uppstår."

Men varför manifesteras då religioner genom att gudar utses som personifikationer av en högre makt (personifikationer ska utläsas med viss restriktion då en del religioner i stället eller till viss del tillber en kraft o.d.)? I antologin Varför finns religion? skriver Jonas Svensson, docent i islamologi, att införandet av övermänskliga aktörer ökar de troendes engagemang och "eftersom de föreställs vara aktörer med sinnen kan deras handlande påverkas (genom böner och offer), eller åtminstone förutses (genom divination)".

Nya behov i en ny tid

I takt med att vetenskapens rön fått utbredning har synsättet på religion förändrats. Religionerna har långt ifrån försvunnit, däremot har dem i viss utsträckning omdanats i takt med samhället. Många nya religioner har uppkommit under 1900- och 2000-talen med inriktningar som avviker från de stora traditionella religionerna. På bekostnad av traditionell gudsdyrkan har en ökad inriktning gällt spiritualitet där det finns särskild fokus mot inre harmoni.

Ett relativt nytt sådant exempel är New Age vars fokus är riktat mot meditation och olika former av healing. Det finns ibland även beröringspunkter med psykologin hos New Age: en särskild metod som förordas är ”Human Potential Therapies” som är ett slags humanistisk psykoterapi och här ingår bland annat gestaltterapi, primalskriksterapi och transaktionsanalyser.

Idag går det att finna livscoacher vars anspråksfullhet matchar den som finns hos trosläror. Innehållet i deras läror är oftare anpassade för att tilltala stora massor än de är stödda av vetenskapliga rön. För att öka i igenkänningsgrad är det inte ovanligt att valda bitar från traditionella religioner ingår och blandas ut till en mer lättsmält formel. "Och hur har man inte vantolkat Österns gamla religioner, när man i deras namn utlovar frälsning på ett veckoslut!", är en talande bild av fenomenet som ges av psykologen Rollo May. Lärorna som inte sällan är tillkomna i marknadsföringssyfte siktar in sig på den efterfrågan som förmodligen kommer finnas så länge det finns människor: behovet av svar och tröst i tillvaron.

Mer läsning: Våra dagdrömmar

Källor

Artikel publicerad: 2016.08.22
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar