Att tolka kroppsspråk

MTrädockaärks det i vårt kroppsspråk vilka vi är? Ja, genom kroppsspråket kan attityder och vanor anas. Sådant som kroppshållning kan avslöja vad vi känner inför en aktuell situation, men också en del av vår personlighet.

Det finns uppenbara fall av kroppsspråk som nästan alla vuxna och även yngre lärt sig känna igen. Som att när en person rör händerna okontrollerat eller trampar upp och ned med ena benet är det typiska tecken på nervositet
Men för det mesta låter sig inte kroppsspråket avkodas i exakthet. Johan Ekenberg skriver i Kroppsläsning att ”vårt personliga uttryck är ett resultat av en enorm mängd faktorer. Kroppstyp – uppväxt – matvanor – kulturell identitet – ålder och fri vilja.”

Men det finns tecken, om än ofta mindre tydliga, som kan tolkas från bland annat kroppshållningen och som återger en del av människan inuti kroppen. Målmedvetna människor kan ibland röja sig med kroppsspråk vilket inbegriper armar som med Johan Ekenbergs uttryck ”paddlar” sig fram och en blick som inte möter andras. De tycks vara på väg framåt och inneslutna på sin väg.

Att i stället svänga med armarna fritt och sällan ha dem stilla intill kroppen röjer ofta en utåtriktad, ibland aggressiv, person.

Det går även att utläsa saker om personer från hur armarna när de hänger fritt är positionerade intill kroppen. ”Män som kontrollerar sin sårbarhet har ofta vänster handflata mera dold än den högra”, enligt Ekenberg. Det låter märkligt, som vore det påhittat, men hör ihop med att våra vänstra och högra hjärnhalvor kan påverka kroppshållning och rörelser. En annan omständighet som utgår från hjärnhalvornas olika områden är att vi tenderar titta åt vänster när vi talar om känslor medan vi tenderar titta åt höger då vi försöker minnas specifika saker.

En spänd framsida av kroppen kan vara ett tecken på svårighet att få kontakt med sitt känsloliv. En spänd baksida kan indikera att det är illa ställt med känslolivet i form av problem att uttrycka känslor. Liknande gäller en kroppshållning med framåtrullade axlar som spänner ut övre ryggen, vilket betecknar en person ovan att visa upp sina känslor. Att liksom låta axlarna och armarna skydda magen och bröstet och samtidigt göra en stor ryggtavla kan vara ett tecken på otrygghet. Att däremot låta magen bukta ut och med något bakåtvänd rygg är typiskt kroppsspråk för stark pondus.

En nedåtriktad blick är utmärkande för en person som visar blygsel. Genom att sänka huvudet väljer personen att undvika direkt ögonkontakt och böjer sig inför omgivningen. Omvänt kan en blick som riktas uppåt vara tecken på självsäkerhet.

Kroppsspråk som del av kommunikation

Om vi påstår oss vara lyckliga, men tonläget och kroppsställningen antyder det motsatta har vi som mottagare av budskapet en tendens att mer lita på mimik och gester än ord.

Ett ofta omtalat faktum är att vår verbala kommunikation bara är en liten del av vår totala kommunikation medan röst och tonläge utgör en större del i den och att kroppsspråket står för ännu en större del. Sanningen i detta bör dock modifieras till att främst gälla ifråga om känslor då ord, tonläge och kroppsspråk bildar en helhet. Om vi påstår oss vara lyckliga, men tonläget och kroppsställningen antyder det motsatta har vi som mottagare av budskapet en tendens att mer lita på mimik och gester än ord.

I andra situationer kan orden faktiskt stå för huvuddelen i kommunikationen. Särskilt då det handlar om att förmedla rena uppgifter som inte är känslorelaterade.

Hur vi agerar när vi kommunicerar är dock alltid av betydelse. Om vi vill framföra åsikter eller överföra kunskaper påverkas kommunikationen av hur vi agerar medan vi pratar. Genom att använda gester och ögonkontakt engageras motparten i högre grad. Framstår vi som entusiastiska kan detta smitta av sig medan intresset hos andra kan minska om vi framstår som frånvarande eller osäkra.

Röstlägen rymmer mängder av subtila markörer och bibetydelser. Förutom vad som direkt utsägs kan sådant som temperament, uppriktighet, handlingskraft och självsäkerhet spåras från tonläget och röstens karaktär.

Det finns generella saker som gäller för rösten vid kommunikation. En röst med mycket basfrekvens indikerar att personen är överordnad, till exempel en chef som instruerar en anställd. En ljus röst tenderar att indikera det motsatta.

Basröst kontra ljus röst används medvetet i många situationer. När vi är aggressiva eller vi meddela ett budskap till många samtidigt tar vi till en basröst medan en ljus och mjukare röst används då vi vill vara förtroliga och i personliga situationer.

Basrösten som medel kan i vissa fall framstå som konstgjord, som att personen tar till det som medel för att påskina en respekt som denne inte förfogar över. Det vi försöker kommunicera och den vi kanske försöker vara faller som sagt ofta på de små detaljerna, vilket vi sociala varelser är tränade i att upptäcka.

Källor

  • Ekenberg, Johan (2007), Kroppsläsning (övers. Gun Zetterström)
  • Framfot.se, "Myten om kroppsspråket och sanningen bakom", hämtat 2020-07-29 från https://www.framfot.se/tips/myten-om-kroppsspraket-och-sanningen-bakom/
  • Karlsson, Lars (2012), Psykologins grunder (5e uppl.)

Artikel publicerad: 2020.08.23
Författare: Oskar Strandberg


Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar