Sorg och sorghantering

Förlust och bearbetning när vi mist en närstående.

Hand med levande ljus och lågaSorgen är ett tillstånd som beskriver en känsla av stark saknad; den är en emotionell reaktion på förlust.

Förutom den nedstämdhet som följer av att förlora en nära anhörig kan händelsen utlösa ett trauma. Man räknar med att det tar omkring ett år att komma ur en svår sorg. I vissa fall lösgörs inte den förlamande sorgen och kan då leda till kronisk depression.

Att bli änka eller änkling

Genomslaget av en närståendes bortgång påverkas av hur stor plats personen upptog i tillvaron. Fyllde den bortgångne en stor plats utgjorde denna också en stor del av tillvarons mening.

Äldre människor drabbas ofta extra tungt vid en livspartnerns bortgång. Om man levt med en person under många år har denne blivit som ett bihang till ens eget liv och tillvaron är sedan länge upprättad på ett sätt som sammanfaller med dennes närvaro. 

Svårigheten att foga sig i de nya omständigheterna kan därför bli skriande för en person i hög ålder. Vägarna vidare är kantade av ovana eller ovilja såsom att söka efter och bygga upp en ny kontakt. Inställningen är ofta att det finns föga utsikter att utveckla en meningsfull och givande relation så sent i livet.

Sammantaget finns det färre kompensatoriska möjligheter för äldre människor än yngre förfogar över större anpassbarhet till nyorientering i livet. I bilden av detta betraktar många en stor del av livet som över efter livspartnerns bortgång.

Att dö av sorg

Det sägs ibland att någon dog av sorg, vilket föranletts av en djup bedrövelse efter att en maka eller make avlidit. Att saker som rör känslolivet i förlängningen kan orsaka försämrad hälsa är för somliga svårt att begripa. Men det är välkänt att sorg, eftersom det ökar stressnivån hos en person, kan försämra immunsystemet och påverka andra delar av kroppen, vilket kan ligga till sekundär grund för att en person faktiskt insjuknar och avlider på grund av sorg. Den närmastes bortgång förorsakar också förlust av meningsgivande inslag i livet, något som kan förkorta livet.

Förlusten av ett barn

Förlusten av ett barn är utöver sorgen något som utmärks av enorm chock som överstiger andra närståendes bortgångar.

Förlusten av ett barn är utöver sorgen en enorm chock som överstiger andra närståendes bortgångar. En sådan händelse är nära förbunden med andra starka känslor som förutom det chockartade inbegriper obehag då ett barns bortgång är i högre grad naturvidrigt än andra dödsfall. Traumat kan bli än mer långvarigt och emotionellt påkostande då förlusten omfattar det som barnet ”skulle bli”.

Meddetsamma sker en fundamental förändring sett till såväl vardagen som den planerade framtiden. Kring en känsla av stor orättvisa kan bitterhet infinna sig, en aspekt som gör det än svårare att bearbeta sorgen och återgå till vardagen. Vid missfall är likaså känslor av bitterhet ofta inblandade och ibland förenade med känslan att vara misslyckad. Det senare kan delvis förklaras med att barnafödandet är en sådan central del av kvinnobilden.

Särskilt den första tiden efter förlusten av ett barn kan det finnas psykosomatiska reaktioner och självdestruktivt beteende att handskas med.

Att inte kunna känna sorg

En psykologisk reaktion som kan uppträda vid stark sorg och resulterar i att den drabbade inte kan känna eller uttrycka de involverade känslorna kallas på psykologiskt fackspråk isolering. Detta ska inte tolkas som att den sörjande har något avvikande känsloliv utan är en inbyggd reaktion i hjärnan för att dämpa (alltför) smärtsamma känslor.

Bearbetning

Närståendes bortgångar hör till livet. Redan i detta konstaterande kan en del finna en viss acceptans för det inträffande. Sorgens storlek beror sedan på vilken relation som funnits till den bortgångna och de kringliggande omständigheterna.

Distans i tid bidrar med successiv acceptans, särskilt efter det första traumat släppt och en bearbetning av sorgen har kunnat påbörjas. En konstruktiv bearbetning är grundläggande för att kunna uthärda i sin förtvivlan och på sikt gå vidare i livet. "Att gå vidare" är ett vanligt formulerat mål i sammanhanget. Det kan missförstås som att man ska glömma personen man förlorat och uppnå att sorgen tar slut. Snarare handlar det om att försöka ta sig till en ny fas där uttrycket för sorgen inte är så dominerande att den utplånar alla möjligheter att finna vägar i tillvaron.

Den antike författaren Seneca skriver i ”Trösteskrift till min mor Helvia” att det är ”bättre att övervinna sorgen än att försöka lura den”. Det är lönlöst att försöka låtsas som den inte finns genom att ”föra [sorgen] på avvägar genom nöjen eller andra tidsfördriv”. När det gäller sorghantering är det bättre att konfrontera, vilket kan inleda en nödvändig bearbetning. Att försöka förströ sig med annat för att hindra tankarna att få utrymme till det inträffades smärtsamma domäner, det som är sorgens föremål, avleder endast det onda kortsiktigt.

Författaren och psykologen Jordan B Peterson beskriver sorg som "en återspegling av kärlek" och som "en okontrollerbar manifestation av din övertygelse om att den förlorade personens existens, hur begränsad och ofullkomlig den än må ha varit, var mödan värd". Sorgen är ofta överseende och det är en vacker tanke att den kan skänka välsinnade tankar också åt personer som under sina liv kanske inte gavs sådana i överflöd.

Elisabeth Kübler-Ross blev genom boken On Death and Dying (1969) känd för sin teori om sorgens fem stadier. I boken beskriver hon hur människor som konfronteras med död eller svår förlust ofta kan uppleva fem faser: förnekelse, ilska, förhandling, depression och acceptans.

Vad som blivit kallad Kübler-Ross-modellen lyfter särskilt fram patienters och sörjandes reaktioner vid dödsbesked. Modellen kan sammanfattas i följande faser:

  1. Förnekelse – vägran att acceptera verkligheten som del i en tillfällig försvarsmekanism mot chock, vilket dock vanligtvis är övergående.
  2. Ilska – en stark vrede uppstår när förnekelsen släpper och kan riktas mot en själv, andra eller omvärlden och ofta direkt kopplad till något som bidragit till situationen.
  3. Förhandling – försök att “köpslå” om mer tid, till exempel genom att anamma en bättre livsstil för att förskjuta det oundvikliga en tid.
  4. Depression – djup sorg när döden eller förlusten upplevs som verklig, vilket kan komma till i uttryck i tillbakadragenhet.
  5. Acceptans – den drabbade kommer mer till rätta med situationen och visar ett större realistiskt förhållningssätt till vad som ska ske.

Modellen gäller som sagt särskilt reaktionsmönster vid dödsbesked so gäller personen själv, men den kan även tillämpas på de egna reaktioner då närstående drabbads av dödsbesked. Det kan nämnas att Kübler-Ross-modellen också mött kritik som grundats i att den saknar stöd i forskningen.

Mer läsning: Ensamhet – effekter och tendenser

Källor

Artikel publicerad: 2021.05.26, uppdaterad version: 2026.02.27
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar