Afantasi
När hjärnan inte producerar inre bilder.
Cirka två procent av alla människor ska enligt beräkningar lida av afantasi. Afantasi betecknar tillståndet att sakna förmågan att framkalla inre bilder som inte direkt framträder för ens ögon.
Afantasi beror på avvikande aktivitet i delar i hjärnan som bearbetar synintryck.
Att kalla afantasi för en sjukdom är inte helt korrekt. Afantasi stämplas inte som sjukdom. Att inte ha förmåga att visualisera kan betraktas som en brist, men det är knappast samma sak som att säga att någon ”lider” av det. De som har afantasi har i stället utvecklat andra förmågor att ta till sig information och lagra minnen, vilket kompenserar oförmågan att visualisera.
Upplevelse och konsekvenser
För de flesta är det normalt att tänka i bilder och framkalla minnen och annat i vårt inre visuellt. Vi gör detta utan att reflektera över det. För någon med afantasi fungerar synsinnet, men i övrigt saknar den drabbade begrepp och erfarenhet att för sitt inre framkalla bilder (personer med afantasi har ofta begrepp om vad en inre bild är, men saknar den direkta visuella upplevelsen).
För många med afantasi är denna oförmåga något de ofta inte själva är medvetna om. Fastän det är relativt vanligt då det alltså anges att cirka två procent lider av afantasi är det tämligen okänt. Därför kan en del gå ovetandes hela sitt liv eller först i vuxen ålder stöta på begreppet och inse att detta gällt dem själva.
Det kan framhållas att bilder i drömmar fortfarande kan förekomma samt att afantasi av vissa forskare ses som ett spektrum snarare än ett allt-eller-inget-tillstånd. Det finns också ett tillstånd på andra sidan spektrumet, hyperfantasi, som kännetecknas av mycket levande inre bilder.
En sak som påverkas är hur minnen lagras och hur de gestaltar sig för personer med afantasi. Då det inte går att lagra minnen i form av bilder kan det bli svårare att erinra sig specifika händelser. Men detta kan kompenseras genom ett starkare semantiskt minne.
Mer läsning: Introspektion
Artikel publicerad: 2024.05.05
Författare: Psykologisktvetande.se