Oidipuskomplex
Enligt psykoanalysen är oidipuskomplex en omedveten sexuell dragningskraft till föräldern av motsatt kön och särskilt hos manliga individer.
Bakgrund till namnet
Termen oidipuskomplex har myntats av Sigmund Freud som lånat namnet från den grekiska myten om Oidipus som dödar sin far och gifter sig med sin mor och får barn med henne. Detta sker styrt av ödet och bortom Oidipus vetande och vilja. När ett orakel först spår att Oidipus kommer döda sin far och äkta sin mor bestämmer sig denne för att undkomma sitt öde genom att ge sig iväg långt bort från sina hemtrakter där hans föräldrar lever. Men vad han inte vet är att dessa är hans fosterföräldrar och på sin flykt vill ödet att han på vägen stöter på sin riktiga fader som han – ovetande om dennes identitet – dödar efter ett gräl. Han fortsätter sin vandring och kommer till staden Thebe där han gifter sig med dess drottning Iokaste och får barn med henne. Med tiden får han vetskap om att den han mördat var hans far och drottningen som han äktat och avlat barn med är hans mor. Vid underrättelsen förbannar han sig själv och sticker ut sina ögon.
Freuds tolkning och den moderna användningen
Freud lät myten i psykoanalytisk skepnad få beteckna hur sonen upplever fadern som en konkurrent, den oidipala konflikten, medan det sker ett omedvetet sexuellt närmande gentemot modern. Modersfixeringen behövde inte vara permanent utan avsåg främst i unga år en viss utvecklingsfas, den oidipala fasen.
Freuds beskrivning av oidipuskomplexet saknar vetenskapligt stöd, men termen har levt vidare för att beteckna en omedveten drift hos särskilt manliga individer (den motsvarande driften hos kvinnor kallas ibland elektrakomplex, efter den mytologiska kvinnliga gestalten som gifte sig med sin bror Pylades), att hitta en partner med egenskaper som speglar dem hos den egna modern.
Lever kvar gör också begreppet oidipal om kärlek till föräldern av motsatt kön och svartsjuka mot föräldern av samma kön.
Mer läsning: Haloeffekten
Källor
- Egidius, Henry (2000), Termlexikon i psykologi, pedagogik och psykoterapi
Artikel publicerad: 2022.05.23
Författare: Psykologisktvetande.se