Ångest

Definition av ångest och hur den uppträder.

Ångest är enligt den traditionella beskrivningen en neuros (idag används "ångestsyndrom" som paraplybegrepp inom psykiatrin). Ångest innebär liknande känslor som vid oro, men där känslan av oro är förhöjd genom reaktion på ett uppfattat hot (som dock är mer avlägset än vid normal rädsla). Reaktioner kan utmynna i så kallade ångestattacker. Det kan även uppstå utan identifierbar orsak, benämnt generaliserat ångestsyndrom.

Ångest kan bottna i en vetskap eller misstanke om något som vi saknar acceptans för, och därför gör oss upprörda i vårt inre. Erfarenheten av detta beskrivs av Roland Paulsen som att vi ”upprörs av vår egen upprördhet i självförstärkande spiraler samtidigt som vi försöker hitta sätt att neutralisera faran.”

Personer som drabbas av ångest har en överaktiverad amygdala (den del av hjärnan som varnar för faror). ”All ångest följer på så sätt tvångstankens pendling mellan obsession (fixering vid obehag) och compulsion (försök att neutralisera obehaget)”, skriver Paulsen.

Dessutom kan interoceptionsförmågan (interoception innebär avkänning av signaler från kroppen) vara extra verksam, vilket kan medföra att fokus läggs på exempelvis hjärtslag som kan ligga till grund för oro och ångest.

Olika former av ångest

Ångest kan delas upp i fem kategorier:

• Ångestneuros – tar sig både fysiska och psykologiska uttryck, till exempelvis muskelspänning, huvudvärk, oro och rädsla. Symptomen bottnar i oklara tillstånd. Denna form av ångesttillstånd kan utlösa det som brukar kallas panikångest som är kortare anfall av stegrade ångestkänslor. Anledningar till ångestneuros kan vara stress och en utvecklad otrivsel.
• Fobier – ångest som uppstår i samband med särskilt inriktade rädslor.
• Tvångssyndrom (tvångsneuros) – personer som lider av detta uppvisar tvångsbeteenden för att hålla ångest borta.
• Somatiseringssyndrom (hysterisk neuros) – utmärker en person som delger fysiska problem, men vilka på medicinsk väg inte kan konstateras. Även termen somatoforma tillstånd används.

Tilläggas till ovan nämnda former är det som betecknas generaliserat ångestsyndrom (förkortas GAD efter engelska Generalized Anxiety Disorder) och definieras av ångestfyllda tankegångar som är svårbemästrade och inte övergående. Det handlar ofta om orostankar med överdrivna proportioner inför små och stora ting som gör sig påminda under en stor del av tiden.

I sin tidiga psykoanalytiska teori ansåg Sigmund Freud att ångest var resultatet av hämmad sexualdrift. Freud skulle revidera teorin och beskrev då ångest som psykisk smärta i form av en varningssignal från det undermedvetna till jaget (inom psykoanalysen kallas stress ibland för ångest). Han skiljde också på orsaker till ångest. Ångesten som utgick från jaget kunde vara förankrad i verkligheten medan en neurotisk ångest härrörde från detet. När överjaget var inblandat kom ångesten från skuldkänslor utifrån moralisk uppfattning. Detta är en historisk förklaringsmodell som inte har stöd i modern psykiatri.

Panikattacker

Ångestdrabbade kan få utstå panikattacker där känslan av hot kulminerar och innefattar kroppsliga symptom som ökad puls, svettning, illamående och andningsbesvär. Ibland kan en panikattack leda till katastroftankar och dödsskräck. Panikattackerna brukar vara övergående inom några minuter eller högst en timme.

Panikattackerna är obehagliga och innebär också att den drabbade räds nya av samma slag, vilket kan bilda en ond cirkel. Livskvaliteten kan också bli lidande då den drabbade kan välja att avskärma sig från aktiviteter med situationer som denne tror ska kunna utlösa en ny attack. Vid paniksyndrom finns ofta samband med någon form av social ångest inklusive agorafobi.

Evolutionär förklaring

Att ångest uppstår kan förklaras i utifrån en evolutionär där den tidiga människans överlevnadschanser ökade om förmågan att uppfatta hot var stärkt. Detta utvecklade förmågan att känna av hot i form av obehagskänslor som hos vissa människor gavs starkare uttryck. Att vissa känner av ångest i mer regelbunden omfattning skulle kunna förklaras i en överaktiverad amygdala.

Ångest ur ett kognitivt perspektiv

En förklaringsmodell som hör till den kognitiva psykologin är att ångest bottnar i tendensen att tolka vissa händelser som hotfulla. Som behandling används beteendeterapeutisk exponering för att påverka tankemönster hos den drabbade.

Ångestproblematik

Hos vissa individer kan ångest utlösa missbruk och beroende samt andra självskadebeteenden. Eftersom ångest är ett oönskat tillstånd försöker den drabbade på olika sätt minska känslan och kan då finna lindring i beteenden med destruktiva inslag såsom alkohol, droger, sexmissbruk och självskadebeteenden. Att personer med ångest har större tendens att ta till mer drastiska åtgärder för att lindra sin situation hör ihop med en högre tröskel för att utlösa positiva reaktioner från hjärnans belöningssystem hos ångestdrabbade.

Behandling

Som ovan nämnt ingår kognitiv beteendeterapi bland behandlingsmetoderna för ångest. I centrum för behandlingen står bearbetning av tankar. Därjämte kan läkemedel övervägas vars effektivitet har visat sig ungefär i paritet med terapi. Även avslappning är en beprövad metod med viss positiv effekt.

Källor

• Rück, Christian & Hedman, Erik (2016), Psykiatri (red. Herlofson, Jörgen)
• Paulsen, Roland (2020), Tänk om. En studie i oro
• Karlsson, Lars (2012), Psykologins grunder (5e uppl.)

Artikel publicerad: 2023.04.11
Författare: Psykologisktvetande.se