Varför vi blir blyga

Så uppstår blyghet och så tar den sig uttryck.

Blygheten kan märkas vid särskilda tillfällen eller så kan den genomsyra stora delar av somligas liv. En vanlig orsak till blyghet är brist på självförtroende, vilket hämmar den blyge i sociala situationer. En konsekvens kan bli att denne betraktas av omgivningen med misstro.

Situationer som gör en person blyg

I den välkände psykologen och sociologen Philip G Zimbardos undersökning Blygheten (den kanske mest betydande systematiska analysen av blyghet med bl.a. ca 5 000 personer som besvarat formulär samt experiment) nämns de saker som flest blir blyga inför i två kategorier och dessa är människor och situationer.

I kategorin människor listas främst:

1. Personen man inte känner
2. Personer av motsatta könet
3. Personer med mer makt.

I kategorin situationer listas främst:

1. Vara i centrum för mångas uppmärksamhet
2. Vara i stora grupper
3. Att ha längre status.

I undersökningar visar det sig att nästan alla rapporterar att de någon gång upplevt blyghetskänslor, men det är en skillnad mellan situationsbeteende och de som uppvisar kronisk blyghet.

Vad gör en person blyg från början?

Att besvara frågan vad för slags situationer som frammanar blygsel är en sak. Betydligt svårare är att finna blyghetens ursprung i personligheten. Svaren blir olika beroende på vilken psykologisk skola man vänder sig till.

En teori utgår från medfödda egenskaper. Ärftligheten som förklaringsmodell får delvis stöd av undersökningar då det finns viss korrelation mellan blygt barn och blyg förälder, men det saknas givet samband.

En annan teori framställer blygheten som ett resultat av sociala mekanismer och hur samhället är format. Även denna tes har förtjänster, fast undersökningar visar att den inte duger som full förklaring. Då personer med blyghet tränas och ges rätt redskap i sociala sammanhang har de fortfarande visat tecken på skygghet. Det tycks alltså finnas något djupare lager hos blygheten än uteblivna sociala redskap.

En intressant faktor av mindre uppenbart slag är ordningen i en syskonskara. Utförliga undersökningar har gjorts för att kartlägga personligheter som resultat av ordningen i syskonskaror och en upptäckt är att förstfödda ofta är mer blyga. I begrundandet av detta framför Zimbardo två intressanta hypoteser. Den ena är att föräldrar har högre ideal och krav för sina förstfödda och känslan hos barnet att inte kunna förverkliga dessa kan medbringa dålig självkänsla. Den andra hypotesen är att det första barnet har högre maktställning än det andra och det andra måste därför kompensera genom att utveckla fler sociala färdigheter som i slutändan gör det mer uppskattat hos omgivningen.

Bristande självkänsla

Blyghet har huvudsakligen sin grund i låg självkänsla. Personer med tendens till blyghet och överdrivet inåtriktat fokus kan uppfatta att omgivningen gjort en låg värdering av den. En del i blyghetens problematik kommer troligtvis tjäna till att förstärka denna tendens. En god sammanfattning av problematiken framkommer i följande formulering av Zimbardo: ”blyghetens kärna är ett överdrivet sysslande med sig själv i överdrivna bekymmer över att vara negativt värderad av andra”.

Utseendets roll för självkänslan

Ofta är blyga personer inåtriktade i ovanligt hög grad, vilket gör dem självfokuserade och utifrån detta ställer höga ideal. Det gör att de tenderar vara extra kritiska och det kan innefatta ringaktning av det egna utseendet. Detta kan samspela med att ens utseende sällan beröms av omgivningen och då kan ett mindre attraktivt utseende vara en realitet som sänker personens självförtroende och kan bli källa till blyghet.

Intelligensens roll för självkänslan

En annan vanlig orsak till låg självkänsla är känslan av att vara mindre intelligent. Detta skapar en underlägsenhetsposition inför andra. Vidare att personen känner sig osäker i många sammanhang och väljer att inta en låg profil i rädslan att göra bort sig. Blyga personer har inte sällan en tendens att överskatta omgivningens kompetens på olika områden. 

En del blyga kan uppfattas som mindre intelligenta, vilket kan ha sin orsak i att de inte väljer att framträda öppet med sina förmågor. Undersökningar som kommenteras av Zimbardo visar dock på att ett sådant samband ofta är en grundlös föreställning av blyga personer.

Hur blygheten tar sig uttryck

Blyghet är tydliga hos barn eftersom de inte förmår dölja sina personliga sidor lika väl som vuxna. Blyghet är också vanligare hos barn och tonåringar av den anledning att många vuxna övervunnit sin blyghet. Ifråga om fördelningen mellan könen har ofta kvinnor antagits som generellt blygare, men det stämmer inte med gjorda observationer av psykologer. Någon skillnad mellan könen har inte kunnat konstaterats.

Förlägenhet definieras av Zimbardo enligt följande: ”en kortvarig akut förlust av självkänslan som vi alla från tid till annan upplever, åtföljs ofta av rodnad. Vi blir förlägna när offentlighetens strålkastare plötsligt belyser vårt privata jag.” Det finns dessutom en skillnad mellan att skämmas och blygas. Att skämmas och vara blyg kan ta sig liknande uttryck. Man säger ofta att någon skäms för att den är blyg. Alltså är skämmas ett uttryck för en egenskap.

Ett fysiologiskt symptom som är mindre märkbart utåt, men definitivt kännbart för den drabbade, är hjärtklappning. Det kan föregå en situation laddad med social ångest, som att hålla ett muntligt föredrag.

Blyghetens uttryck bildar ett beteendemönster där försiktighet och undvikande är centralt och kan bli påtagligt i möten med människor och sociala situationer. Zimbardo beskriver det som att blyga tar emot befallningar av deras ”vakt-jag” som inte tillåter dem av att vara spontana eller göra något väsen av sig samt ett ”fång-jag” som lyder inre befallningar.

Ett av de mest omisskännliga sätten blygheten kan visa sig på är den förlägnes rodnad. Blyga personer lider inte sällan av att de lätt rodnar. Att rodna är ett fysiologiskt symptom från känslomässig upphetsning.

De tydligaste symptomen hos kroniskt blyga är att de drar sig undan. Att gömma sig framträder rent bokstavligt hos barn som när det kommer främmande gömmer sig under sängen eller på annat sätt försöker ”försvinna” (t.ex. bakom en förälders kropp).

Blyghet hos en person behöver inte var uppenbar för omgivningen. Ibland kan den rentav förväxlas med motsatta intryck, som stöddighet. Philip G Zimbardo skriver i Blygheten om vad han kallar ”den privat blyge”, en person som utåt sett inte är blyg. Denna personlighet karaktäriseras av en utåtriktad person, fast vars utåtriktade egenskaper är frammanade genom stor ansträngning: ”Men ingen annan känner till vad det kostar på att spela upp det självförtroende som krävs. Alltför mycket nervenergi spenderas i föregripande av händelser och ödslas på små detaljer i utförandet. Sådana människor kan bli betraktade som dominerande, slavdrivande egocentriker.”

Social fobi och blyghet som sjukligt

Det har kunnat märkas en vilja hos läkemedelsindustrin att sammanföra blyghet med diagnoser som påminner om psykiska sjukdomar. Det handlar som så ofta från läkemedelsindustrins sida att vidga begreppen för att därigenom förstora den ofta lilla grupp som verkligen kan vara i behov av vård. Med marknadsföringskampanjer kan efterfrågan av läkemedel öka, inklusive att beteckna blyghet som en social fobi i behov av åtgärder. Blyghet är dock en naturlig egenskap och inte att betrakta som ett psykiskt syndrom.

Positiva sidor

Blyghet framställs oftast som ett problem och som en avvikande egenskap i behov av korrigering. Oftast är det den blyge själv som har störst problem med sin blyghet, men även omgivningen kan visa sitt missnöje för någon som uppträder blygt. I stället för att acceptera olikheter mellan individers personlighetsdrag förekommer kritik som manar den avvikande att inrätta sig i normen.

Men det finns även positiva sidor av blyghet. Dels för den blyge själv som kan finna sidor av sig själv om kanske inte upptäckts om den denne i högre grad ingått i det sociala samspelet och så att säga uppslukats av gemenskapen. Dels kan omgivningen uppskatta de lugna sidorna hos en person som är tillbakadragen.

Källor

• Zimbardo, Philip G (1978), Blygheten (övers. Carl G. Liungman)
• Bilden ovan är en modifiering av ett fotografi av Laura Adai

Artikel publicerad: 2023.06.29
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar