Minnets gränser och vår glömska

Även om vår förmåga att lagra minnen är stor saknar vi kapacitet för att behålla all information vi mottar. Vårt minne fungerar selektivt och det mesta av information hamnar aldrig där, bara konstateras snabbt utan att ”tas in”. Vårt minne står i kontakt med glömskan – vi kommer många gånger få erfara att ett minne inte kan finnas då vi söker det.

Försvagningsteorin och interferensteorin

På neurofysiologisk nivå definieras glömska av synapser som inte längre är aktiva. Kan vi då göra saker för att inte glömma? Vårt minne är dynamiskt och minnen som förblir inaktiva under en lång tid blir försvagade och då ofta bortglömda.

Att återkalla med repetition är som bekant ett sätt att hålla liv i minnen, men det finns långt fler aspekter som är involverade i den ständiga dragkampen av händelser och fakta som sker i vår hjärna med minnet och glömskan på var sin sida.

Det som kallas interferensteorin utgår från att olika minnen kan störa varandra, men att nya minnen påverkas av detta i mindre grad medan man sover eftersom inga andra minner då kommer emellan och interfererar. Det är därför man ibland rekommenderar att läsa på prov och liknande på kvällen för att det då fastnar bättre i minnet.

Överbelastning och hämning

En och annan har säkert med viss bedrövelse reflekterat över att när vi lär oss något nytt blir det på bekostnad av något annat som ”trängs ut” ur minnet. Fastän minnets mekanismer är mer komplicerade än så ligger det viss sanning i detta. Av det nya vi lär oss kommer bara en del stanna kvar över tid i vårt ”faktaminne” (det semantiska minnet). Precis som vårt korttidsminne kan bli överbelastat klarar inte heller långtidsminnet att lagra oändligt med information.

Det som kallas hämning anger att olika minnen kan störa varandra. Det kan ske proaktivt när ett tidigare bevarat minne försvårar nya minnen från att etablera sig – vi är fast i en uppfattning. Det kan också ske retroaktivt när ny information gör att äldre information bli svårare att erinra – det nya gäller.

Har minnen bäst-före-datum?

En vanlig uppfattning är att vi glömmer då minnen med tiden bleknar bort som om dessa hade ett ”bäst före-datum”. Delvis stämmer detta in på vårt minnes egenskaper, men det är ingen regel. Experiment har nämligen visat att vi vid ett tillfälle inte kan återkalla ett minne som vi vid ett senare tillfälle lyckas återkalla.

En del forskare har på senare tid påstått att det i själva verket inte finns några begränsningar hos minnet och att bortglömda minnen har sina orsaker i att de aldrig bearbetades korrekt före lagring alternativt lagrats på fel sätt (dvs. på fel plats i hjärnan).

Ett bidrag till att ge en förklaring ryms i ledtrådsteorin som anger att minnet som vi inte längre återkallar förblir otillgängliga för oss inte för att de försvunnit ut minnet, men att vi saknar "ledtrådarna" att locka fram dem. Det finns ett berömt exempel i litteraturens värld där huvudpersonen i Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt som smakat på en Madeleinekaka plötsligt får minneskontakt med sin barndom (uppväckt s.a.s. genom smaksinnet).

Olikheter i korttids- och långtidsminnet gäckar oss alltmer med åren

De skillnader som finns mellan korttids- och långtidsminne kan ibland märkas på äldre som refererar till en händelse med felaktig tidsangivelse där deras tidsbestämmelse av händelsen befinner sig kortare bakåt i tid än vad som är fallet. Det som kanske har inträffat för tre år sedan upplevs som för ett år sedan.

Eftersom äldres minnesförmåga tenderar att försämras lagras inte lika mycket nytt i långtidsminnet, genom vilket det uppstår en förskjutning, eller gap, av inlärd information. En retrograd minnesproblematik med andra ord som får de äldre lagrade minnena att finnas ”närmare tillhands”, i brist på annat som inte lyckats fylla ut gapet, och uppfattas därför som närmare i tiden.

Det kan bli märkbart i situationer där en äldre person upprepar sig kring en sak som egentligen hände många år tillbaka och för vilken nya händelser modifierat faktaunderlaget. Trots detta förblir saken hos personens minne näraliggande i tiden och baserad på ursprungliga förhållanden (vad som hänt sedan dess har inte av denne registrerats med bestående verkan). Samma bakomliggande mekanismer kan märkas genom att en fråga ställs gång efter annan av den äldre trots att den redan besvarats vid tidigare tillfällen – bearbetning av informationen har misslyckats vid varje tillfälle då de mottagna svaren på frågan hamnat i korttidsminnet och sedan försvunnit i ”gapet”.

Detta förklarar också varför människor i hög ålder tenderar att allt oftare tänka på och prata om sin barndom. Det är ofta de hågkomster som allra bäst finns bevarade i långtidsminnet.

Dåligt minne och försämrad livskvalitet

Att inte minnas kan upplevas som ett dystert konstaterande att något – som tidigare tillhört oss – gått förlorat. Det kan också medföra en påtaglig oro för att inte kunna ha tillräcklig kontroll på vad som pågår omkring en och i ens liv.

Dåligt minne kan ge sämre livskvalitet av flera anledningar. Utöver att vara ett praktiskt handikapp i många avseenden kan det innebära att man inte längre kommer ihåg sina preferenser för olika saker. Även om preferenserna knappast helt försvinner och man famlar i blindo om vad man föredrar och inte, kan särskilt uppdateringar av preferenser försvinna strax efter den införlivades.

En person kan därför misstolka sina egentliga egna preferenser då denne drar sig till minnes – ett inaktuellt – tyckande inför något som senare uppdaterats (eftersom denne hunnit glömma att en uppdatering skett). Nya erfarenheter minskar därför i värde utifrån detta perspektiv eftersom de inte kan fungera som information och vägledning inför framtida beslut.

Man utgår ofta från preferenser då man bestämmer sig för saker och om ens preferenser inte är till fullo tillgängliga för minnet medför det att ens egen vilja inte efterlevs som den annars gjort. Någon köper varor från affären bara för att märka att man inte gillar smaken, någon reser till en plats bara för att märka att man inte trivs. Sedan sker detta igen.

Oavsett hur glömskan är beskaffad och i vilken grad vi uppfattar den är den något vi alla kan relatera till. Våra sinnesintryck matas varje dag med ny information, fast snart inser vi att de passerade ögonblicken växer samman till vad som blir vårt så smått dunkla förgångna.

Källor

• Nyberg, Lars; Nilsson, Lars-Göran och Letmark, Peter (2016), Det åldrande minnet
• MacGaugh, James L. och LePort, Aurora, Scientific American February 2014, ”Remembrance of All Things Past”
• Karlsson, Lars (2012), Psykologins grunder

Artikel publicerad: 2020.03.11
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar