Vad gör oss omtyckta och vad får oss att tycka om andra?

Hur utseende och likheten med andra ger belöning i det sociala.

Man säger ibland att en person är älskvärd eller lätt att tycka om. Det finns faktorer som gör att vissa blir omtyckta av många och då handlar det inte enbart om att deras handlande alstrar sympatier. Vad är det egentligen som gör en person omtyckt?

Fördelaktigt utseende och fysisk attraktivitet

Saker på det yttre planet spelar stor roll för hur en person uppfattas av omgivningen. Ett bra utseende är fördelaktigt i många sociala sammanhang oavsett kön. Vi dras till personer som har fysisk attraktionskraft och intagande yttre.

Vi tenderar också att hysa en större tilltro till den vi uppfattar har ett trevligt utseende. Det finns belägg för att vi finner attraktiva personer mer vänliga och ärliga. De har förmodligen ofta en utstrålning och öppenhet som väcker sådana känslor. Personer med fördelaktiga utseenden har i genomsnitt större självförtroende och är mer sociala, vilket kan antas vara ett resultat av att de fått bättre bemötande som stärkt deras mod och aptit för socialt samspel.

Inte nog med det, vi tillmäter dessutom attraktiva personer mer intelligens. Det finns dock undantag: då en viss kategori, i vardagligt tal kallade bimbos/himbos beroende på kön, är representerad kan det få motsatta effekten genom utseenden som inordnar sig efter vissa fördomsfulla kriterier.

Relevant läsning: Karisma

Likhet med oss själva

En annan psykologisk faktor som påverkar om en person blir omtyckt är likheten med andra. Vi tenderar att hysa starkare sympatier för personer som liknar oss själva i utseende, stil och åsikter. Om man vill går det att anlägga ett evolutionärt perspektiv: vi människor har under tusentals år hyst agg och eventuellt fruktan för folk utanför vår egen grupp.

När vi upplever känslan av samhörighet med personer som äger likheter med oss själva tycker vi om dem mer. Vi känner oss tryggare när de i omgivningen beter sig ungefär som oss själva. Om man vill bli omtyckt av många ska man alltså försöka efterlikna sättet människor är som mest och inte sticka ut för mycket.

Det går att märka hur personer som umgås med varandra tar efter sitt umgänge i till exempel ordval och sätt att formulera sig. Mer överraskande är att vi i sociala interaktioner omedvetet imiterar den andre parten redan vid första mötet. Psykologen och filosofen Patricia S. Churchland skriver om omedveten imitation i Min hjärna och jag. Hon skriver att så fort man hälsat på varandra och börjar prata kommer imiteringen inledas "vad gäller leenden, gester och intonation" plus andra beteenden. Om den omedvetna imitationen som är särskilt vanlig vid första mötet skriver Churchland: "Ju viktigare det är att göra ett fördelaktigt intryck eller ju starkare social stress vi upplever, med desto större sannolikhet och desto flitigare kommer vi att imitera".

Att höja andra stället för sig själv

Att ständigt påminna omgivningen vad man är bra på eller tala om saker som får en själv att framstå i positiv dager är alltså inte rätta vägen att gå för att vinna social framgång.

Att personer som försöker framhäva sig själva får mindre sociala poäng än de som i stället påtalar positiva saker hos andra kan verka i det närmaste självklart. Ändå är det långt ifrån alla som väljer detta tillvägagångssätt. Kanske är behovet av självbekräftelse och beröm så pass starkt att vi ibland inte kan undvika att försöka höja oss inför andra.

Att ständigt påminna omgivningen vad man är bra på eller tala om saker som får en själv att framstå i positiv dager är alltså inte receptet för social framgång. Vad som däremot kan inbringa sociala pluspoäng är att med komplimanger och upplyftande kommentarer få personer i ens umgänge att må bättre. Att höja andra i stället för sig själv tycks vara en säker väg till att uppväcka andras sympatier, förutsatt att det inte sker som utstuderat smicker med målet att ställa sig in.

Fast (för att komplicera bilden något) det har också påvisats att framhävning av det egna jaget kan gynna ens egna ställning bland andra. Dessa är fall då självbedrägeri finns med i bilden. Till skillnad från självpresentation kan självbedrägeri hos en person som är övertygad om sina egna förmågor även smitta av sig på gruppen och få dennes säkerhet på sig själv att uppfattas som mer positivt i allmänhet.

En fördel att kunna ljuga?

Den machiavelliska intelligensen betecknar förmågan att påverka, inklusive manipulera, andra och skaffa sig rätt allianser i det sociala spelet. Personer med en dominant personlighet är i allmänhet bättre på att ljuga än andra. Den machiavelliska intelligensen har använts till att förklara sambandet mellan förmågan att ljuga och vilka som innehar en hög ställning i gruppen eller samhället.

Mer läsning: Varför vi blir blyga

Källor

Artikel publicerad: 2018.11.26
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar