Former av depressioner och dess symtom

Olika beteckningar på depressioner och deras uttryck.

Depression kan både innebära svår nedstämdhet och dystert sinnestillstånd. Det är svårt att klargöra gränserna mellan nedstämdhet (icke-patologiskt) och depression (som behöver behandlas).

Symtom

Hos den drabbade dominerar depressiva tankar och ger en dyster syn på tillvaron, både det rådande och framtiden. En livsleda och tomhet uppstår vars plågsamma tillstånd i allvarliga fall kan leda till självmordstankar.

Enligt DSM (Diagnostic and Statstical Manual of Mental Disorders) ingår följande punkter som symptom på en klinisk depression (här i nedkortade summeringar):

• Nedstämdhet under större delen av dagen, så gott som dagligen.
• Klart minskat intresse för eller minskad glädje av alla eller nästan alla aktiviteter.
• Betydande viktnedgång eller viktuppgång (viktuppgång kan bero på att låg halt av serotonin och noradrenalin ökar behovet av kolhydrater eftersom kolhydrater bidrar till ökning av de båda substanserna i hjärnan).
• Sömnstörning.
• Psykosomatisk agitation eller hämning.
• Brist på energi, vilket gör den drabbade hamnar i passiva handlingsmönster.
• Bristande förmåga att känna lust och intresse inför saker.
• Känslor av värdelöshet eller obefogade skuldkänslor.
• Minskad koncentrationsförmåga och andra kognitiva symptom såsom försämrat minne och obeslutsamhet.
• Återkommande tankar på döden.

Andra symptom som kan visa sig är att den drabbade delvis tappar rösten, inga drömmar på nätterna. Medan koncentrationssvårigheter och försämrat minne är återkommande vid förstämningssyndrom fungerar samtidigt de automatiska kognitiva processerna normalt. Detta tros bero på nedsatthet hos mentala processer som kräver uppmärksamhet.

Normal nedstämdhet och kronisk depression

Alla har ett skiftande humör inklusive perioder där man emellanåt känner sig nedstämd. Det kan bero på yttre omständighet eller orsakat av någon form av leda. Så länge det rör sig om övergående tillstånd är dem inte att beteckna som ett psykiskt problem. Men för personer som upplever dessa tillstånd regelbundet och utan specifika orsaker är det fråga om en kronisk depression, vilken har en djupare psykologisk och fysiologisk orsak.

Att kronisk depression har beröringspunkter med tillstånd som vi alla ibland drabbas av har gjort att tillståndet kan misstolkas eller bagatelliseras. Faktumet att vara deprimerad resulterat i det förmildrade ”deppig” har också bidragit till att många avskriver den patologiska sidan där den drabbade kan känna sig fullständigt förlamad av sitt depressiva tillstånd.

Reaktiv och klinisk depression

Reaktiv depression kallas en depression med en specifik händelse som upphov. En depression av detta slag kan till exempel utlösas av en ovanligt påfrestande separation.

Den reaktiva formen är lindrigare än den typ som kallas klinisk depression. I den kliniska depressionen förekommer tankestörningar tillsammans med svåruthärdliga känslor, vilket bidrar till att den är långvarig och svår att ta sig ur.

Kvinnor drabbas i högre utsträckning än män. Skälet är okänt även om det bildats teorier kring biologiska och kulturella faktorer inklusive den att kvinnor är mer utsatta för dels sexuella övergrepp, dels sociala rollkonflikter.

Bipolär depression

Bipolär sjukdom har blivit den vedertagna termen på den psykiska åkomma som tidigare kallades manodepressivitet. Den drabbade pendlar mellan olika tillstånd där de mest tydliga är maniskt respektive depressivt tillstånd. Bipolär depression skiljer sig från unipolär depression som saknar de maniska faserna.

Det maniska tillståndet kan utlösas av någon stressfaktor i omgivningen såsom uppbrott ur relation eller att förlora jobbet. Det kan vara först då som den drabbade inser (ofta i samband med att ha fått en diagnos) att denne har sjukdomen.

Den maniska fasen kännetecknas av att personen är överdrivet aktiv och mycket socialt utåtriktad. I detta kan ingå överilat beteende som impulsiva inköp och orealistiska planer inför framtiden. Självförtroendet växer och även prestationen: personen kan upplevas som ovanligt kreativ och intelligent. Den maniska känner sig och kan uppfattas som positiv och uppåt, men det hyperaktiva tillståndet bränner småningom slut på energin och det blir en kollaps som mynnar ut i nedstämdhet och passivitet. Varaktigheten i faserna varierar kraftigt, från omkring tre månader till över två år, men där den maniska fasen i regel är kortare.

Cirka en procent av befolkningen drabbas (till skillnad från unipolär depression drabbas kvinnor och män i likartad utsträckning), vilket fått den att kallas ”folksjukdom”. Bipolär sjukdom är obotlig, men kan delvis behandlas genom medicin, vanligt är litium, som dämpar de maniska sidorna.

Källor

• Åsberg, Marie och Mårtensson, Björn (2016), Psykiatri (red. Herlofson, Jörgen)
• Åsberg, Marie och Agerberg, Miki (2016), Psykiatri (red. Herlofson, Jörgen)
• Herlofson, Jörgen (2016), Psykiatri (red. Herlofson, Jörgen)
• Karlsson, Ingvar (2016), Psykiatri (red. Herlofson, Jörgen)
• Karlsson, Lars (2012), Psykologins grunder (5e uppl.)

Artikel publicerad: 2022.07.19, uppdaterad version 2024.04.05
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar