Skadeglädje

Varifrån kommer källan till känslorna vi minst vill känna vid?

Skadeglädjen uppstår när vi skänks välbehag i andras olyckor eller brister. Att visa skadeglädje är ett tydligt symptom på att vara missnöjd med sitt eget liv i allmän eller någon specifik bemärkelse. Skadeglädjen blir då ett uttryck för behovet att se andra genomgå motgångar som motvikt till ens egen bristfälliga situation.

Kompensation för den egna bristen

Vid andras misslyckanden framstår ens eget liv bättre. Denna upp-ned-relation är väl omtalad i psykologin och även personer utan särskild fallenhet för skadeglädje har någon gång medvetet eller omedvetet vederfarits en positiv känsla av att jämföra sig med någon som har det svårt (märk väl att den positiva känslan inte behöver utgå från den andres svårigheter utan tacksamheten i att man själv inte genomgår samma slags svårigheter).

Den som känner skadeglädje regelbundet uppvisar en problematik. Hos denne finns en rotad brist som behöver stillas genom andras tillkortakommanden. Det är som sagt en klassisk psykologisk mekanism som ligger bakom. När vi känner oss otillfredsställda eller nedtyngda är vi i behov av kompensation. Om en annan då trycks ned av något sker en kompensatorisk utjämning medan vi märker hur vår egna vågskål höjs kontra personens vi jämför oss med.

Den skadeglada kan betraktas som en tragisk person. Denne är hänvisad till att utvinna harmoni och glädje ur andras tillkortakommande då den egna källan till harmoni sinat. Detta betecknar också det motsägelsefulla i fenomenet. Som filosofen E.M. Cioran skriver "Det finns en grymhet i alla tillstånd, utom i glädjen. Ordet skadeglädje är självmotsägande. Att göra illa är en njutning, inte en glädje."

Avundsjukan och skadeglädjen

Avundsjuka kan vara ett förstadium till skadeglädje. Utöver kompensation för en missnöjdhet med sitt egna liv kan skadeglädjen uppstå när någon som gjort oss avundsjuk råkar illa ut på något sätt.

Att få glädja sig åt någon annans nederlag är ett sätt att få hissa sig själv. Och det kan vara särskilt ljuvt när det sker på bekostnad av någon vi hyst avundsjuka mot och därför känt oss i underläge gentemot.

Att minska sin skadeglädje

Förmåga till skadeglädje är knappast en smickrande sida hos oss och bland det sista vi vill kännas vid öppet. Kanske upplever vi att den tar för stor plats i oss och vill göra oss fria från känslor av dess art.

Skadeglädjen uppstår som nämnts ofta ur behovet av kompensation av brist på egen harmoni eller framgång. Den uppstår ofta då den är riktad mot ett särskilt objekt, en person som tidigare gjort oss avundsjuka.

I princip uttrycker skadeglädje ett avsteg från empati. Genom att öka vår empatiska förmåga kan vi övergå till att i högre grad lida med någon än tvärtom hysa en dold förnöjelse. Sedan handlar det förstås om att vår egna livssituation måste bli mer harmonisk, vilket gör att vi får ”råd” att se andra lyckas och att känna med de som misslyckas.

Att helt utradera varje gnutta av potentiell skadeglädje i oss är nog att önska för mycket då det är en djupt liggande mänsklig känsla. Det viktiga är att den inte låts vara en stor beståndsdel i våra källor till tillfredsställelse.

Källor

• Cioran, E.M. (1986), Om olägenheten i att vara född (övers. Lasse Söderberg)

Artikel publicerad: 2023.04.26
Författare: Oskar Strandberg

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar