Det svåra sötsuget

Varför vi inte kan motstå socker och vad som sker i vår hjärna när vi äter det.

SockerExperiment har visat att råttor självmant riskerar dö för att tillfredsställa sitt sockerbehov. Även om vi människor sällan behöver ta sådana risker för att stilla sötsuget kan vår konsumtion av socker uppvisa typiska missbruksbeteenden. Forskning har visat att socker aktiverar hjärnans belöningssystem på liknade sätt som vissa droger. Sockerberoende i någon mån är utbrett och gränsen mellan frestelse och missbruk kan vara tunn.

Varför tycker vi så mycket om socker?

Eftersom socker sätter igång vårt belöningssystem genom att öka dopaminnivån kan sötsaker också bli ett sätt att stilla nedstämdhet.

Våra förfäder lärde sig en gång i tiden att den sötaste frukten, som var den mest mogna, också innehöll mest energi. Ur detta utvecklades en preferens. Idag talar vi om kalorier och ser på detta delvis som något ont.

Förutom att sötsaker för de flesta smakar gott, finns det förklaringar som kan kopplas till hjärnan varför vi gärna stoppar i oss godis och dylika sockerbomber. Eftersom socker sätter igång vårt belöningssystem genom att öka dopaminnivån kan sötsaker bli ett sätt att stilla nedstämdhet. Vi lär oss att godis och annat med socker i ökar vårt välbefinnande och därför får vi ännu en anledning att söka oss till sötsaker. Vårt beteende påverkas av sötsaker redan innan vi börjat äta – doften eller blotta anblicken av sötsaker kan göra oss sugna och prioritera sockerintaget framför annat.

Vad vi bör tänka på är att sockret bara ger vårt välbefinnande ett tillfälligt uppsving. Långsiktigt påverkas inte vårt humör till det bättre utan upprätthåller snarare en cykel där en nedgång i stämningsläget tillfälligt ”botas” av sockret för att sedan infinna sig igen då effekten avklingat. Det problematiska är att toleransnivån höjs och därför behövs med tiden mer socker för att uppnå effekten som ger belöning.

Det som börjar som en svår frestelse vi inte alltid kan hålla stånd emot utvecklas för somliga till ett missbruk.

Vad händer i hjärnan när vi äter socker?

När vi får i oss socker i större mängder aktiveras delar av hjärnans belöningssystem, vilket kan leda till att vi fortsätter äta efter vi blivit mätta.

I normala fall ser hjärnan till att vi inte äter mer än vad vi behöver för att bli mätta. Det finns å andra sidan något som heter efterrätt, vilket vi sällan säger nej till trots att någon hunger inte existerar. Den starka dragningskraft sötsaker har på oss övervinner de signaler från hjärnan som i denna stund ger oss mättnadskänslor.

Det finns också en påvisad tendens att begäret efter godsaker med socker i stegras med ökad kroppsvikt. I takt med att kroppsvikten ökar blir hormonerna med uppgift att kontrollera våra mättnadskänslor mindre effektiva medan toleransnivån höjs och därmed blir överviktiga än mer mottagliga för frestelsen av socker.

Forskaren Paul J. Kenny som studerar missbruk infogar en evolutionär aspekt kring varför vår hjärna fungerar på detta sätt:

During millions of years of evolution, the major concern of humans was not suppressing appetite but hunting, collecting and growing enough food to persist during lean times. Perhaps our feeding circuits are better at motivating food intake when we are hungry than they are at suppressing food intake when we are full.

I en miljö där det kunde vara osäkert när nästa måltid serverades vore det rimligtvis ingen större nackdel att äta sig en aning övermätt.

Att minska intaget av socker

Studier har visat att vi kan lära oss att lura hjärnan genom att fantisera om att vi äter godis.

Eftersom denna artikel inte primärt rör hälsa och kost medföljer inga specifika kostråd, men utifrån ett psykologiskt perspektiv kan ändå några saker tilläggas kring hur det går att minska sockerintaget.

Studier har visat att vi kan lära oss att lura hjärnan genom att fantisera om att vi äter godis. Mest effektivt är det om vi fantiserar om att vi äter godis i stora mängder. Antagligen kan denna metod bara delvis avhjälpa sötsuget och i slutändan krävs oftast en omläggning av vanor. Se vidare Att bryta (o)vanor.

Förutom att minska sockermängden i specifika sötsaker (när alternativ finns – webbsidan Matfakta.nu kan ge upplysningar i den vägen), handlar det om att lära sig att ibland helt avstå. Den mest effektiva metoden är att avstå eftersom det både minskar det direkta sockerintaget och suget framöver. Ju längre tid du har varit utan socker, desto lättare kan du avstå. Kan du avhålla dig från godis en hel dag kommer du märka att suget sedan kontinuerligt minskar.

Mer läsning: Bantningens psykologi

Källor

Artikel publicerad: 2016.03.06, uppdaterad version: 2023.09.29
Författare: Psykologisktvetande.se

Tillbaka till toppen av sidan | Alla artiklar