Jaget och detet

De psykoanalytiska begreppen jaget och detet.

Jaget och detet härrör från Sigmund Freud och psykoanalysen. Jaget (das Ich) och detet (das Es) är Freuds begreppspar. Jaget kan beskrivas som vår självuppfattning medan detet upptar de sidor av oss som styrs av drifter.

Jaget och detet ingår vidare i ett samspel: det är jaget som har rollen att kontrollera detets irrationella och impulsiva sidor samt att skapa en identitet som kan fungera inom kulturens ramar. I en alternativ tredelad modell ingår även överjaget som i än högre grad kontrollerar jagets beteenden.

Jaget

Jaget är inom den psykoanalytiskt inriktade psykologin en benämning på den självbild som formas genom individens samspel med omgivningen. Jaget inte något enskilt odelat utan en summa av tankar, känslor, drifter och minnen.

Jaget är besläktat med vårt inre medvetande, men är detsamma som det vi mer allmänt betraktar som ett jag såsom en persons självmedvetande. Medan medvetandet är allt vi upplever är jaget i Freuds begreppslära snarare en organiserad enhet av vårt medvetande och en bild av oss själva i relation med omgivningen.

Med jaget kan vi enligt den psykoanalytiska modellen styra detet och det är jaget som tyglar de delar av vår personlighet som är kopplade till luststyrda drifter. Jaget strävar efter en balans mellan detets ohämmade roll och överjagets roll att skapa skuldkänslor. Kristina Elfhag i Livsutvecklingens psykologi skriver om jagets strävan mot en idealbild samtidigt som detet och överjaget utgör andra delar av psyket: ”Jaget får hantera all den dynamik och spänning som uppstår av sådana inre och yttre krav, och medla däremellan”.

Detet

Detet ingår i vårt psyke enligt Freuds modell tillsammans med jaget och överjaget. Detet är en del som vi inte kan tygla som jaget medan detet styrs av våra drifter, vilka ofta står i samband med lustar och aggressioner. Detet alstrar en del av vår psykiska energi, men är utan jaget inte kanaliserat.

Överjaget

Enligt den psykoanalytiska tredelade modellen övervakar överjaget vårt beteende och en del av överjaget motsvarar samvetet. Överjaget utgår från en moralisk sida i hur vi styr oss själva. Det kan därför ge oss dåligt samvete när vi brutit mot något moraliskt förbud.

Källor

• Elfhag, Kristina (2019), Livsutvecklingens psykologi

Artikel publicerad: 2024.04.08
Författare: Psykologisktvetande.se