Våra gagnlösa diskussioner

När vi pratar förbi i stället för med varandra.

Dialoger kan vara som två gravkammares monologer. Som om de talande vore just uppstigna ur underjorden och för första gången på hundra år läts yppa sina tankar i det öppna.

Samtal eller diskussion?

Medan ett samtal förstås kan vara detsamma som en diskussion går det från en annan aspekt göra åtskillnad. När samtalet blir argumentationsorienterat övergår det i diskussion. Då den ena parten inte längre godtar något och tvingar den andre parten att hela tiden tala för "sin sak".

Diskussioner förs inte sällan med meningslösa förtecken även om det är en smakfråga vad man vill ha ut av dem. En diskussion utvecklas inte sällan till en verbal kamp mellan två stridande viljor. Antingen består kampen av att få sagt sitt snarare än lyssna till den andre eller som så rör den sig på ett meningsplan där båda är lika obenägna att acceptera motpartens linje. Vad som skulle vara en dialog blir två monologer som delvis tar avstånd från varandra.

Idén med diskussioner är att de ska lösa något eller åtminstone sprida ett nytt ljus över det som råkar vara diskussionens ämne. Parterna ska skymta varandras utgångspunkter och ta sig ett steg närmare från sina frontlinjer, eller åtminstone stiga upp i sina skyttegravar. Men meningsutbyten strandar ofta i två sidor som båda är alltför förtjusta i att avfyra argument.

Om diskussionen sker inför åhörare är det rentav troligt att vissa ägnar sig åt just dessa: en uppvisning med argument i förhoppningen att glänsa inför åhörarna mer än att uppnå ett givande utbyte med motparten.

Vi gillar våra argument för mycket helt enkelt. Vi har redan bestämt vår syn på saken och kompromissviljan har ingen chans mot vårt prestigefyllda projekt att uppvisa en kavalkad av rättfärdigandet för vår sak och anmärkningar mot den andres.

Skadar diskussioner förhållanden?

Det finns mig veterligen inga studier som visat hur stor del av tiden tillsammans par ägnar åt just diskussioner. En dylik studie vore rentav kanske omöjlig och det är svårt att definiera när ett samtal övergår i diskussion. Säkert är att diskussioner överlag skadar förhållanden. Delvis för att de är manifestationer av latent motstridande uppfattningar som när de kommer upp till ytan medför skadeverkningar.

Så det är inte enbart diskussionerna i sig som är problemet. Men en del av problemet med diskussioner är deras bristande konstruktivitet. Jag hörde mina tidigare grannar i lägenheten ovanpå i de gräl som utgör den eskalerande utvecklingen av diskussionen. Jag hörde en dörr som smällde igen: den återkommande finalen mellan två obönhörliga kombattanter i diskussioner dömda att ta sig genom betongväggar och samtidigt chanslösa att ta sig genom benhårda utgångspunkter. Sedan dök nya grannar upp och nya diskussioner. Frekvensen av högljudda diskussioner är en bra förvarning om att någon eller några om ett inte alltför långt tag kommer att flytta.

Ska man behålla diskussionerna någorlunda behagliga gäller det att hitta en medelväg mellan vad man tror den andra vill höra och den rena sanningen. Vem vill höra en oförblommerad sanning bara för att det är en sanning? Mycket få.

Diskussioner är farliga saker som lätt går över styr. För få är beredda att få sina egon sargade för att diskussionen ska vara något som främjar människors förhållanden. Häri ligger ett annat problem. Kombattanterna går ofta in i en diskussion utan medhavda fakta. Diskussionen är i mycket en improvisationskonst. Vi håller inte med varandra om något och så är det hela igång. 

Så svaret på problemet är alltså att hålla sig borta från diskussioner? Delvis. Det finns gott om dödfödda ordbyten. På grund av samtalsämnet eller motpartens attityd.

Många diskuterar för att de ser det som ännu ett tillfälle till socialt utbyte – en funktion hos diskussionen som förstås inte behöver vara förkastlig – för den ene kanske dock bör tilläggas, bortsett från att diskussionen som sådan kanske inte blir fruktbar. De mest meningslösa diskussionerna är dem där en eller flera ingår som aldrig är beredda att överge sina idéer utan bara använder diskussionen för att gödsla sina oböjliga övertygelser. De njuter av att få krama ut ännu något från sina inställningar i allsköns frågor.

Om du ingår diskussioner med dessa bidrar du endast till deras njutning utan chans för att det du såg som en källa till konstruktivt meningsutbyte verkligen ska bli av. Det är en del av diskussioners förbannelse. Välj dina diskussioner med omsorg.

Källor

• Bilden ovan är en modifiering av ett fotografi av Etienne Boulanger

Artikel publicerad: 2023.08.24
Författare: Oskar Strandberg